Det har knappast undgått någon att den svenska artisten Zara Larsson kritiserat att Bråvallafestivalens huvudakter, alla män, spelar på den största scenen på de bästa tiderna. Larsson, som enligt Spotify är den i Sverige mest spelade artisten av de akter som uppträder på festivalen, ställde sig frågande till festivalens genustänk.
Hennes uttalanden genererade inte bara enorm uppmärksamhet utan påhopp av den värsta sorten. Ding dong song-artisten Günther, som inte fått så här mycket uppmärksamhet sedan 2004, kallade henne fjortisbrud i ett uttalande lika moget som hans musik, och han var inte ensam om att bli upprörd över artistens ifrågasättande.
När Zara Larsson pedagogiskt, med hjälp av ett citat av den kända feministen och bloggaren Lady Dahmer, förklarar skillnaden på kvinnohat och manshat på sin blogg låter reaktionerna inte vänta på sig. Kommentarer som ”du får mig att hata kvinnor mer än jag redan gör” flödade under midsommaraftonen. Inlägget följdes upp en dryg vecka senare, men trots prydlig punktform tyckte cirka 500 personer att ”dagens femenism (sic) gått över gränsen”. Men hejarop hördes också på sina håll.
Zara Larssons blogginlägg från den 30 juni
Självklart går det, vare sig en är feminist eller anti, att ifrågasätta Zara Larssons (eller Lady Dahmers) sätt att uttrycka sig. En får tycka att det kan bli kontraproduktivt att prata ”hat” i relation till komplexa strukturella problem när det finns andra sätt att sprida kunskap om frågan. Men det går inte att tycka att Zara Larsson förvränger sanningen med sina inlägg. Att kvinnohat – en omskrivning för patriarkatets behandling av kvinnor i samhället – har värre konsekvenser än manshat på arbetsmarknaden och i nära relationer (till exempel) är inte en åsikt, utan fakta*.
Och här blir det lite extra intressant från ett kommunikationsperspektiv. Länge har det pratats om hur vi utvecklar egna sociala medie-bubblor som saknar det öppna debattklimat och – i viss mån – den objektiva rapporteringspraxis som präglar traditionella medier. Näthat har knappast försvunnit som en konsekvens av detta, men visst hjälper såväl Facebooks algoritm som separistiska instagramkonton att skapa trygga rum på internet.
Det som händer när en ung artist skriver som vore hon en genusvetare riktad mot andra genusvetare, dessutom med mainstreammedias ögon på sig, är att bubblan spräcks. Entusiastiska hejarop och noggrant underbyggda invändningar på feministiska forum byts ut mot hårda ord och hot på en annan plats. Vi borde inte bli förvånande. Självklart är det skillnad på Lady Dahmers och Zara Larssons läsare. Självklart är bubblorna så bräckliga. Vi som trots allt chockas av tongångarna kanske sitter alltför bekvämt i våra egna.
Vad kan vi som kommunikatörer lära oss av det här? Att vi måste fortsätta anpassa innehåll efter målgrupp är självklart. Men också att det kan löna sig att driva opinion med öppenhet och transparens, oavsett om en får mothugg. Att hashtaggen #backazara i skrivande stund har över 1500 inlägg är bevis för det.
PS: Aftonbladet skriver idag (2 juli) om hur Zara Larsson bemött kritiken i podcasten ”Den fantastiska resan”.
* Enligt SCB var kvinnors lön 86 % av männens år 2012. BRÅ uppger att 2,4 procent av kvinnor och 0,2 procent av män uppgav att de hade blivit utsatta för sexualbrott under 2013. Bland de personer som blev utsatta för grov misshandel 2012 uppgav 29,1 procent av kvinnorna och 2,4 procent av männen att de uppsökte, eller hade behövt uppsöka, en läkare, sjuksköterska eller tandläkare. Enligt BRÅ misshandlas ungefär 17 kvinnor till döds varje år av en närstående.