I lördags hände det. Årets höjdpunkt. Kanske inte för alla, men för vissa är det en händelse som är bättre än julafton, den soligaste midsommarafton eller till och med sin egen födelsedag. Det var final i Melodifestivalen.
I år har mediebevakningen varit mer intensiv än någonsin. Och vad beror detta på? Förmodligen flera faktorer. Kanske är det för att Sverige står som värdar för Eurovision Song Contest i maj eller kanske är det faktiskt så har att intresset för Melodifestivalen helt enkelt har ökat. Men så har det ju inte alltid varit. Det har visserligen varit en årlig final sedan starten, men upplägget har ju sett annorlunda ut. Dels offentliggjordes varken låtar eller artister i förväg, och dels så var det bara Schlagerfestivalen, som den kallades på den tiden, en enda gång om året, då under själva finalkvällen.
I dag ser det lite annorlunda ut. Det är svårt att inte nås av den flera månaders långa mediebevakningen av Melodifestivalen. Jag skulle nästan vilja tro att det är omöjligt, så länge man inte bor i en stuga i skogen utan el. Det syns och pratas om Melodifestivalen från morgon till kväll, i traditionella medier såväl som sociala medier. Festivalen ska stötas och blötas in i minsta detalj – av alla. Såväl politiker, mediebranschen, artister som kreti och pleti, alla ska vi få vår beskärda del av schlagerkakan.
Hur kunde det bli så?
Jag tror Christer Björkman gjorde rätt när han 2002 valde att dela upp Melodifestivalen i flera deltävlingar. Genom att göra flera olika tre-stegs-raketer får man ut mer av PR-arbetet och det går att arbeta mer kring olika nyhetsvinklar. Vem/vilka ska leda programmet, vem dejtar programledaren just nu, i vilka städer ska Melodifestivalen hållas, vilka är artisterna, de olika startfälten, vad har programledarna på sig och vem underhåller i pauserna?
Sedan ett par år tillbaka har också SVT valt att anlita PR-konsulter för att öka uppmärksamheten kring Melodifestivalen. Dessa PR-konsulter har förmodligen vid denna tidpunkt också fullt upp inför Eurovision Song Contest, den stora Europeiska schlagerfinalen. Här krävs ett strategiskt och väl genomtänkt PR-arbete för att möta Europas presskår. Vilka budskap ska vi förmedla och hur vill vi visa upp Sverige? Och det är väl också här jag kan tycka att det faktiskt blir intressant. Det är inte längre ett underhållningsprogram som fyller nöjessidorna till bredden i tre månader, utan det blir faktiskt en del av något större som kräver ett varumärkesarbete för hela Sverige… No pressure!
Från 2009 till 2011 har antalet artiklar som handlar om Melodifestivalen legat på en jämn nivå för att sedan öka under 2012. I år (1 januari-7 mars) har det hittills publicerats 15 600 relaterade artiklar om Melodifestivalen, mer än någonsin tidigare, med råge. Det är näst intill dubbelt så många artiklar som under samma period 2011 med ett PR-värde som ligger i mångmiljonklassen. Men det är inte bara Melodifestivalen som kan beräkna ett högt PR-värde. I och med festivalturnén får även de olika arrangörsstäderna en hel del publicitet. Sundsvall, Karlskrona och Skellefteå har alla räknat med ett PR-värde som är högt. Malmö har räknat med ett PR-värde under Eurovison Song Contest som motsvarar 500-700 miljoner kronor.
Är det en peak vi ser, eller kommer bevakningen öka även under nästa år? Svårt att säga, men vad vi vet är att Melodifestivalen har lyckats att nå en ny målgrupp, eller snarare flera olika målgrupper. Det är Seanbananare, pudelrockare, småtjejer och Visual kei-lovers… Ja, så gott som alla finns representerade i Gott & Blandat-påsen.
Men i lördags tog det slut. Nu är veckor av hoppande, skrikande och skrattande hos de 3,2 miljoner schlagerrävarna över. Vi vet vem som får åka hela vägen till grand finale i Malmö. Dessvärre blev det inte Anton Ewald.