När du ska upp på scen och möta publiken är det väldigt viktigt att du känner dig bekväm i rummet. Kom i tid och kliv upp på scen innan folket har kommit. Ta med dig någon du litar på, testa och diskutera följande saker:
- Din entré, ögonkontakten med publiken och dina första tre meningar. Det är här du kommer att vara som mest nervös och obekväm, efter det blir det bättre. Därför är det bra att testa entrén några gånger.
- Hur mycket kan du gå omkring på scen? På en stor scen kan det bli tråkigt om du står still, men rör du dig för mycket kan du ge ett stressat intryck. Din vän kan rådge dig hur just du ska göra för att uppfattas som bäst.
- Är det okej att ställa sig i power point-bilden? Om inte, hur tar du dig förbi den till andra sidan på bästa sätt?
- Var känner du dig mest bekväm? Är det lika bra för publiken att du står där? Många väljer att stå vid ett ståbord, eller ett annat föremål på scen. Om det är felplacerat, flytta på det.
- Hur får du kontakt med hela publiken? Välj ut några platser där du kan landa med blicken. Sätter det sig en person på någon av de platserna som inte ger dig energi och uppmuntran får du byta person. Men det är bra att ha bestämt sig vilka cirkaplatser man ska ha koll på. Irra sedan inte mellan dessa personer, utan tala till varje person, två, tre meningar innan du går vidare.
- Finns det platser som du kan missa att se? Hur ska du göra för att inte göra det?
På många seminarier har man placerat en soffa på scen vilket är supertrevligt. Det ger en intim och bra stämning, men jäklar vad svårt det är att sitta snyggt i en soffa. Ni måste öva på det innan publiken kommer.
Jag minns att jag satt i direktsändning och gled omkring i en alltför djup soffa medan Robert Aschberg grillade mig. Till slut satte jag en armbåge i ryggstödet och kunde sitta någotsånär upprätt. Men så satte sig två personer på varsin sida om mig i soffan. Då skulle jag inte bara sitta snyggt, utan jag skulle anpassa mig till deras sätt att sitta också. Lite längre bak än de andra, så att de kunde se varandra. Dessutom följde jag samtalet med ögonen hela tiden och när jag zoomades in i bild såg det ut som att huvudet skulle ramla av när diskussionen gick varm. Huvudet flög fram och tillbaka på mig och håret flög åt alla håll.
Men jag klarade mig i alla fall bättre än en gång då en lång man skulle sitta ned inför en stor publik. Den låga skinnsoffan placerade hans ben i hakhöjd, han särade brett på dem och lät micken vila mellan benen när han inte pratade i den…