En vän till mig menar att det är defekterna som gör en person intressant. När vi får se en människas brister känner vi sympati för dem och det blir möjligt för oss att tycka om dem.
“Perfekta människor tråkar ut mig”, säger han. “Visa mig äkta människor och peka ut deras brister så kommer jag förmodligen att tycka om dem!”
Det ligger mycket i det han säger och därför tror jag inte på att polera mina talare till perfektion. Jag är inte så intresserad av att påpeka vad de gör för fel. Jag är mer intresserad av att förstärka allt som är bra. När allt som är bra tar allt större plats får inte det som är dåligt plats längre.
Kan jag få mina kunder att tro på sig själva, sitt budskap och framträdande, förstärka det som är bra och ge dem ett par tips på vägen kommer de att göra ett bra framträdande.
En gång har jag påpekat något som min talare gjorde fel. Det gick illa, förstås.
”Ta upp händerna ur fickorna”, sa jag.
En liten stund senare, på genrepet, stod han tryggt på scen, med händerna i fickorna, och levererade sitt budskap på ett jättebra sätt.
Plötsligt kom han av sig, såg sig omkring och drog snabbt upp händerna ur fickorna medan han såg sig osäkert omkring. Resten av talet fokuserade han mest på att inte stoppa ner händerna i fickorna. Och jag funderade mest på när han skulle stoppa ner händerna i fickorna nästa gång.
Hade jag inte vetat att det var just det här med händerna i fickorna som gjorde honom obekväm hade jag kanske bestämt sig för att han var en obekväm person, och inte tyckt lika mycket om honom.
”Om du trivs bra när du har händerna i fickorna får du ha det”, sa jag.
Väl på scen, inför publik, levererade han sitt budskap på ett intressant och trovärdigt sätt. Jag minns inte om han hade händerna i fickorna, men jag minns att han såg väldigt bekväm ut.
Det är faktiskt okej att behålla några olater om det hjälper dig att känna dig trygg.
Klicka på taggen ”Prats talarskola” nedan för att hitta alla inlägg i skolan.