I onsdagens Dagens Media (artikeln ligger under ”plus” = ingen länk) hittade jag en artikel som handlade om Proffices kampanj ”Jobbresan” som de genomför i samarbete med Aftonbladet. Dagens Media berättar att det är ett redaktionellt samarbete mellan de två företagen och att det ”I avtalet mellan Aftonbladet och Proffice regleras bland annat hur mycket annonser Proffice ska köpa under året – och till vilket pris, samt vilken exponering företagets logga ska ha i anslutning till artiklarna”. Enligt Aftonbladets Jan Helin är det ett allt vanligare önskemål från annonsörer att få synas i redaktionella koncept. Såklart. Ju mer reklamvana vi blir desto svårare blir det att få genomslag, och annonsörerna söker sig till andra arenor. Då är det klart roligare för ett företag att synas i ett redaktionellt sammanhang under en längre tid än ”enbart” i annonsform. Egentligen inget nytt, men ett fenomen som ökar.
Det är en gammal sanning inom PR-skrået att annonsvärde multipliceras med mellan 3-7 för att få fram PR-värdet. Men hur mäter man en artikel som är en ”traditionell” annons, fast skriven av en journalist, på redaktionell plats i utbyte mot ”betalning” av företaget som artikeln handlar om? Svårt.
Det som gör att en artikel har högre trovärdighet än en ”annons” är just att det finns ett filter mellan företaget och vad som sägs i tidningen, den objektive journalisten. Trovärdigheten ökar och värdet på det som sägs likaså. Det är vårt jobb som PR-konsulter att med vår nyhetsnäsa (eller vad man nu vill kalla det) värdera nyheter från våra kunder, nyhetsanpassa och se till att journalisten på ett sätt eller annat, kommer i kontakt med nyheten. Journalisten tar emot nyheten, värderar i sin tur det som sägs och bedömer det som värt, eller inte värt, att skriva om. Men processen ser annorlunda ut när det kommer till redaktionella samarbeten. Då hoppar vi över ett par steg i flödesschemat.
Men är det rätt eller fel? Det är väl helt ok så länge det syns att det faktiskt är ett samarbete. Avsändaren blir viktigare och viktigare. Det har hänt oss på Prat PR upprepade gånger att man i kontakt med en redaktör blir hänvisad till marknadsavdelningen (detta har enbart hänt i kontakt med magasin/tidskrifter). Det är alltid lite oklart egentligen hur en eventuell överenskommelse skulle se ut, men det är underförstått att köpt annonsutrymme = utrymme på redaktionell plats. Jag brukar tacka för mig, bolla över till mediebyrån och senare följa upp vad samtalet ledde till.
Jag tycker faktiskt att Jobbresan är en helt okej redaktionell produkt (värderingen gäller inte själva textens kvalitet). Jag tycker att det faktiskt finns ett redaktionellt värde i arbetslöshet, jobbsökande etc. Däremot finns det flera tillfällen då jag reagerar lite över det extremt positiva tilltalet. Exempel ”Snacka om succé! Det är verkligen fullt drag i Jobbresans buss här på Tyska torget i Norrköping.”. Ordet succé sticker lite väl i ögonen när man vet att det är ett samarbete med företaget som gör succé. Med detta inte sagt att jag tycker om idéen med samarbetet. Jag menar att om artikelserien skulle vara gjord utan ”samarbetspartner” skulle jag förstått att de körde den.
Det är däremot inget nytt fenomen, men om det nu faktiskt blir vanligare och vanligare, finns det en risk att vissa PR-konsulter byter titel på sina visitkort till Redaktionelltsamarbetes-konsult?