Allt detta för en vecka på en ö i en stad med en ringmur i Östersjön.
Alla är naturligtvis inte odelat positiva till Almedalen. Journalisten Oisin Cantwell tweetade exempelvis i veckan ”Noterar att många av dem som gnäller på Maramö själva inte tvekar att åka till det exakt lika meningslösa Almedalen”. (Maramö är namnet på den ort där Alliansen i veckan hade stormöte). Det har skrivits flertalet artiklar på temat ”det är svårt att nå ut i Almedalen”. Det är det.
Att vara i Almedalen är som att vara på en vuxnare version av Sweden Rock. En vecka då kommunikations- och politiknördar är coolast. De står i centrum. Man slipper jämföra sig med hipsters. Man har på sig mörk kavaj, blåjeans, vit skjorta och svarta skor om man är kille och mörk kavaj, blåjeans, vit skjorta och svarta skor om man är tjej. Det är likriktat, relativt ospännande och riktigt roligt. Jag tycker det är riktigt, riktigt roligt att vara i Almedalen. Nyttigt? Absolut, särskilt ur fortbildningssynpunkt. Jag lär mig massor genom att delta i seminarier, prata med kollegor på Donners Brunn och andra barer på Hästgatan. Så, jag uppskattar tillställningen, intresserar mig för flertalet seminarier ur ett kommunikationsperspektiv. Jag gillar det.
Men, jag tror att skepsisen mot Almedalen kommer av tre huvudsakliga orsaker:
- Mätbarhet – jag har tjatat om detta tidigare, men det är viktigt. Många kunder jag talat med är av inställningen ”alla andra gör ju något, så då måste vi!”. Det är inte en bra anledning till att förlägga en kommunikationsaktivitet till det som antagligen är det nyhetstätaste stället i Sverige. Syns man inte i Almedalen, finns man inte. Problemet är bara att även om man faktiskt finns i Almedalen är det inte säkert att man syns. Och hur vet man att man syns? De flesta byråer arbetar med olika variabler för att mäta hur väl man lyckades med sin kampanj i Almedalen. Men eftersom det fortfarande råder stor oklarhet i samhället generellt och i vår bransch i synnerhet om hur man mäter PR blir detta en stor fråga. Att veta att man synts och därigenom FINNS i den lilla pseudovärld Almedalen är, är svårt. Många är de företag och organisationer som genomfört aktiviteter i Almedalen och i efterhand inte vetat vad det gett, förutom att de faktiskt var där.
- Almedalen är en pseudovärld – Ja, i viss mån är det det. Men faktum är att många som beger sig in i pseudovärlden faktiskt har stor påverkan på Sverige i stort. Rent marknadsekonomiskt tänker jag att flertalet organisationer, företag och politiska partier inte skulle fortsätta att strössla pengar över Almedalen om det inte var viktigt för dem, och gav något resultat.
- Alla kan inte vara med och påverka – Nej, det kan de inte. Men det kan ”alla” inte i vanliga fall heller. Det må låta cyniskt, men det är sant. The little guy, eller ”the small people” som Svanberg skulle sagt, har sällan lika stor chans att påverka som en stor organisation eller ett stort företag. När det kommer till opinionsbildning, eller lobbying, är det bra att ha stora muskler vilket underlättas av djupa fickor.
Med detta sagt: det finns mycket att säga om inramningen av Almedalen. Bör det ens kallas politikervecka längre? Det är ju kommers, ett Kiviks marknad för diverse ”beslutsfattare”. Men för mig är det som sagt riktigt intressant att vara på plats. Det finns flera fördelar med att offentligt tillsatta, företag, organisationer och påverkare av alla dess slag ses under ett offentligt (nåja) forum. Mycket bra tenderar att hända när mängder av människor med olika agendor träffas och umgås i den tryck-kokare som livet innanför murarna erbjuder. Jag tycker absolut att Almedalen behövs.
Men, jag eftersöker ett Almedalen för kommunikatörer. Föreställ dig hundratals PR-konsulter, kreatörer, lobbyister och strateger instängda i en liten ort under en vecka, pratandes för vår skull, inte någon annans. Det är lätt att glömma bort att även vi är en bransch, men som bransch är vi lite apart. Vi är en bransch som lever på att föra fram andra branscher. Men vad vill vi, egentligen? Diskussionen om PR drivs framåt av organisationer som Precis, Svenska PR-företagen, KOMM och PR of Sweden, men allt som oftast handlar diskussionen om hur vi ska bli bättre på att föra fram andras åsikter. Även genom IPRA och på diverse tävlingar med kommunikationsfokus drivs frågan, men ofta på en internationell nivå, och sällan med Sverige i fokus.
Det finns ett stort behov för PR- och kommunikationsbranschen att träffas, diskutera metoder, mätning, spårbarhet etc. i ett större forum som exempelvis Almedalen, men för VÅR skull. Ett aber här är att det skulle vara svårare för byråerna att motivera kostnaden för sina kunder och vi då skulle behöva bekosta kalaset själva. Men vi bör bekosta vår egen fortbildning. Det behövs, det är viktigt och väldigt, väldigt roligt.