Fredagen 22 januari skrev 11 hälsoprofiler och kändisar en debattartikel i SvD. Huvudämnet var varför frukt och grönt har högre moms än bland annat porr och vadslagning. I samma veva gick Lidl ut med en blänkare om att de sänker priset på frukt och grönt i sina butiker motsvarande momsen, kanske för att främja folkhälsan. (Lite lustigt drag av en butikskedja som mig veterligen säljer mängder med godis och andra sötsaker maxade med socker och transfetter, men det kanske är en annan diskussion.)
I kommentarerna till SvD:s debattinlägg höjs röster om det tvivelaktiga med att jämföra fruktmomsen med skatten på porr. Att man inte ska jämföra päron med äpplen osv. kan i och för sig äga sin riktighet men ibland kan det vara fint att exemplifiera med skådebröd från olika sfärer av jordelivet. Jag skulle dock vilja göra en jämförelse som ligger något närmare och därmed kan te sig något mer logisk, nämligen den mellan momsen på socker och godis vs. den på färska vegetabilier. I höstas kom boken Godis åt folket ut, där kunde vi läsa historien om hur vi i Sverige blev folket som äter mest godis i världen per capita. Det finns flera olika orsaker till detta sorgliga faktum, bland annat godispåsarnas ökade storlek, att den borgerliga regeringen i början av 90-talet tog bort momsen på socker och att sötsaker och annat mindre nyttigt har blivit mer lättillgängligt. Kanske kan det vara lättare att köpa en jämförelse mellan moms på godis versus den på frukt och grönt?
En till mig närstående person skrev för övrigt och frågade folkhälsominister Maria Larsson om varför sockret är subventionerat när nyttigheterna är belagda med högre skatt. Svaret blev att regeringen inte har för avsikt att agera pekpinne och överförmyndare, att man inte kan lägga skatt på allt osv. Fint och bra att ha allmän valfrihet rörande godiset från statens sida medan våra tyska vänner på Lidl tar det gröna ansvaret för vår folkhälsa, det känns tryggt.
