Beskedet att Storbritannien inför en sockerskatt har väckt en faslig uppståndelse. Politiker, läskföretag, kändiskockar, debattörer och konsumenter kan inte få nog av debatten och en Google-sökning ger hundratals träffar på artiklar publicerade den senaste veckan.
Men det är brittisk media, alltså. Den svenska debattscenen – för närvarande högst upptagen med Ebba Witt-Brattström-gate och Björn af Kleens Östermalmsreportage – har knappt höjt på ögonbrynen. Visst, tidningarna har rapporterat nyheten, och det kom ett inlägg från Folkhälsominister Gabriel Wikström (spoiler: det blir ingen skatt). Samtidigt argumenterade Expressens krönikör Anna Bäsén för en svensk skatt på socker. Men utöver det? Ingen svensk Jamie Oliver så långt ögat når.
Debatten är så sansad att den nästan känns som en ickefråga – och det är uppfriskande. För det ligger ändå något i Folkhälsoministerns vädjan om ett helhetsgrepp. Argumenten återfinns även i en debattartikel av Civilingenjören Kent Berg i höstas, där skribenten dels redogör för skattens framgång i Danmark (spoiler: den totala konsumtionen av socker har inte påverkats), dels beskriver hur denna typ av åtgärd kan leda till villfarelser kring vad som verkligen gör skillnad för hälsan i det långa loppet. Med andra ord: det är kanske inte fredagscolan som är den stora boven om du är storkonsument av raffinerat socker i övrigt.
Slutsatsen blir alltså lika spännande som debatten – lösningarna är många och måste samverka för att förankra budskapet om en varierad kost och varierad livsstil. Tänk om alla debatter vore lika sansade? Det tackar vi ändå Ebba och hennes likar för att de inte är.